Monday, April 26, 2010
Var iväg på årets första fisketur här på morgonsidan för att kanske lura en o annan havsöring, men ack så fel jag hade! Istället sluta det med att jag fastna i braxnackar, braxfena, braxöga .. idläppar, idskallar. dom stog överallt!!. höll på att bli vansinnig!! (nåja) . Hur som helst så verkade jag hamnat mitt i ett stim av vårkänsliga idar o braxar som tyckte mitt skeddrag verkade otroligt vackert o oemotståndligt.. efter en stunds klurande på hurvida jag skulle packa mej därifrån eller fortsätta rycka fast dom arma satarna, kom jag fram till att ändå ge det här en chans.. så jag slängde ut ett bottenmete med årets första daggisar.. Ja MAKEN till fiske får man leta efter om man nu är intresserad av den här typen av fiske. Har aldrig tidigare riktigt förstått tjusningen med specimenfiske eller va d nu heter. Men genom åren har jag sett långväga gäster sitta som fastgjuten i sina campingstolar eller vad dom nu kallas? som skuggor mot natthimlen..stilla, tålmodigt...längtandes efter den där stora rekordfisken som gör att man tar ledningen o får poäng för att fisken väger x antal kilon o gram?? tror jag?? i sin speciella klass. Vet att det finns alla möjligheter för en rekordfisk då jag dragit upp riktiga Braxmonster o väldigt stor id när jag var barn o tyckte att "ryckfiske" DET var fiske det!!!! vet tex att vissa enbart kommer för att fiska Vimma! vet inte varför den är så speciell. Kanske för att den är så vacker? röd som en röding om buken. kanske det närmsta en röding vi kommer.. vi fjällängtande drömmande kustmänniskor. Just nu ligger jag och funderar.. vet ju att öringen är en fisk som gillar när det är lite mörkare.. kanske ska prova att lägga utt ett bottenmete precis nere i höljan, är väl en par meter djupt där. Ja så får det bli. Förrra året vid den här tidpukten satt dom där.. skuggorna som nöter o nöter. Fick en pratstund med en av skuggfolket.- jodå massor av fisk hade dom dragit,.- mest vimma, men o annan id o brax oskså, det var då jag såg öringen, alldeles blank ligga där vid åkanten.. fan va vacker den är tänkte jag medans jag drglade med blicken fylld av avund.. Var på vippen att fråga om firren var till salu, så jävla orättvist. Här har man gott o kastat o nästan vigt sitt liv åt ån o inte en enda förbannade öring. Fick svälja många gånger o försökte le uppskattande. Så vad har jag lärt mej av det här?? jo bakom alla braxar o idjävlar finns faktiskt den blanka..prickige silvrige..den okrönte prinsen.Man kanske kan säga så här: - Man ser inte skogen för alla träd!! Förstår nånstans att man måste förtjäna att få bli bjuden på havsöringdans. Och d var väl fan om jag inte blir bjuden i morgon..
Thursday, July 31, 2008
Subscribe to:
Posts (Atom)


